Så kan Löjligt förvänd användas i en mening
- Är det löjligt ?
- För henne kunde han så gärna vara ett stycke trä, och han satt och fann det löjligt, att han kunde se någonting angenämt just i det.
- Det skulle ha tett sig allt för löjligt.
- Och vilket löjligt uselt fordon jag begagnar !
- du tänker väl inte på något så löjligt, som det att flytta hit, förstår du inte att folk skulle...
- , löjligt utstyrd med fjädrar och bjellror, niger åt alla håll och intager en plats närmast bruden.
- I sketchen har kopplet ersatts av en enda liten knäracka och det är det, som gör det hela så löjligt.
- Han vindade och det var rätt löjligt att se honom och Hedda betrakta varandra, den ena i kors, den andra vindande.
- Egentligen tycker jag att det är lite löjligt att allt ska ha en egen dag nu för tiden.
- Han kunde icke tänka sig vad hon fann för löjligt i det.
- Och då den icke grundade sig på någon stor och tragisk olycka utan blott på småting, fick den samtidigt ett löjligt skimmer.
- Men är det inte både ömkligt och löjligt ?
- Icke ett ord yttrades, men hela staden visste att någonting ohyggligt inträffat, någonting så djupt omoraliskt att det nästan var löjligt.
- Kaptenen sprang upp och det var löjligt att se honom buga och krumbukta i den snäva skjortan.
- Den hedervärda fru Balzar förblir den hedervärda fru Balzar även om hon under en viss period beter sig löjligt, handlar förvirrat.
- Det är märkligt, närmast löjligt, säger Franking.
- – Festen verkar löjligt dyr.
- – Det är helt löjligt, utbrister kommentatorn.
- Hon bli svärmor åt min son... åh, det ä ' löjligt !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
